ignoranceuponignoranceindeed!"

thepoorswineherdtookthesewordstoheart,fortheywereaddressedtohim;heknewnotthattherewereotherswhowereequallyignorant.notevenaleafoftheplantcouldbefound.therewasone,butitlayinthecoffinofthedead;nooneknewanythingaboutit.

thentheking,inhismelancholy,wanderedouttothespotinthewood."hereiswheretheplantstood,"hesaid;"itisasacredplace."thenheorderedthattheplaceshouldbesurroundedwithagoldenrailing,andasentrystationednearit.

thebotanicalprofessorwrotealongtreatiseabouttheheavenlyplant,andforthishewasloadedwithgold,whichimprovedthepositionofhimselfandhisfamily.

andthispartisreallythemostpleasantpartofthestory.fortheplanthaddisappeared,andthekingremainedasmelancholyandsadasever,butthesentrysaidhehadalwaysbeenso.

theend.

1872

fairytalesofhanschristianandersen

arosefromhomer'sgrave

byhanschristianandersen

allthesongsoftheeastspeakoftheloveofthenightingalefortheroseinthesilentstarlightnight.thewingedsongsterserenadesthefragrantflowers.

notfarfromsmyrna,wherethemerchantdriveshisloadedcamels,proudlyarchingtheirlongnecksastheyjourneybeneaththeloftypinesoverholyground,isawahedgeofroses.theturtle-doveflewamongthebranchesofthetalltrees,andasthesunbeamsfelluponherwings,theyglistenedasiftheyweremother-of-pearl.ontherose-bushgrewaflower,morebeautifulthanthemall,andtoherthenightingalesungofhiswoes;buttheroseremainedsilent,notevenadewdroplaylikeatearofsympathyonherleaves.atlastshebowedherheadoveraheapofstones,andsaid,"herereststhegreatestsingerintheworld;overhistombwillispreadmyfragrance,andonitiwillletmyleavesfallwhenthestormscattersthem.hewhosungoftroybecameearth,andfromthatearthihavesprung.i,arosefromthegraveofhomer,amtooloftytobloomforanightingale."thenthenightingalesunghimselftodeath.acamel-drivercameby,withhisloadedcamelsandhisblackslaves;hislittlesonfoundthedeadbird,andburiedthelovelysongsterinthegraveofthegreathomer,whiletherosetrembledinthewind.

theeveningcame,andtherosewrappedherleavesmorecloselyroundher,anddreamed:andthiswasherdream.

itwasafairsunshinyday;acrowdofstrangersdrewnearwhohadundertakenapilgrimagetothegraveofhomer.amongthestrangerswasaminstrelfromthenorth,thehomeofthecloudsandthebrilliantlightsoftheauroraborealis.hepluckedtheroseandplaceditinabook,andcarrieditawayintoadistantpartoftheworld,hisfatherland.therosefadedwithgrief,andlaybetweentheleavesofthebook,whichheopenedinhisownhome,saying,"hereisarosefromthegraveofhomer."

thentheflowerawokefromherdream,andtrembledinthedropofdewfellfromtheleavesuponthesinger'sgrave.thesunrose,andtheflowerbloomedmorebeautifulthanever.thedaywashot,andshewasstillinherownwarmasia.thenfootstepsapproached,strangers,suchastherosehadseeninherdream,cameby,andamongthemwasapoetfromthenorth;hepluckedtherose,pressedakissuponherfreshmouth,andcarriedherawaytothehomeofthecloudsandthenorthernlights.likeamummy,theflowernowrestsinhis"iliad,"and,asinherdream,shehearshimsay,asheopensthebook,"hereisarosefromthegraveofhomer."

theend.

1872

fairytalesofhanschristianandersen

astory

byhanschristianandersen

inthegardenalltheapple-treeswereinblossom.theyhadhastenedtobringforthflowersbeforetheygotgreenleaves,andintheyardalltheducklingswalkedupanddown,andthecattoo:itbaskedinthesunandlickedthesunshinefromitsownpaws.andwhenonelookedatthefields,howbeautifullythecornstoodandhowgreenitshone,withoutcomparison!